Jag DÖR! Jag har studerat Pandurokatalogen hela dagen och det dödar mig!
Jag vill verkligen, verkligen hålla på med något kreativt och jag pep åt ungefär allt jag såg på sidorna.
Om jag fick göra precis som jag ville nu skulle jag hoppa av skolan, flytta till ett större ställe, hitta ett jobb, gå trevliga kvällskurser i måleri och scrapbooking, lägga mina pengar på hyra, mat, skivor och pysselgrejer och sedan vara lyckligast i världen ett tag. Sedan, efter ett eller två år skulle jag gå klart gymnasiet, vidareutbilda mig, få jobb och tjäna massor av pengar så jag kan fortsätta med allt roligt pyssel och musik.
Drömscenario förstås, låter det inte underbart?





Fasiken, jag vill arbeta med sånt här.

Alltså, hur jävla körd är jag? Ligger min självdisciplin på minus, eller vad fan är det frågan om?
Jag pluggar inte, jag har inga intressen, jag har fan inte ens jobbat på två veckor. Jag gör INGENTING och ändå har jag inte tid till något. Jag fattar inte vart sjutton all tid tar vägen och jag fattar inte varför jag inte bryr mig mer.
Jag fattar inte vad som händer och jag fattar inte vad som startade alltihop.
Hur blev det såhär?

A Day To Remember
Adept
Ale Möller Band
Amanda Jenssen
Andreas Grega
As I Lay Dying
Astral Doors
Attentat
Avatar
Brother Ali
Brothers Of End
Chords
D-A-D
Dan Berglund
Daniel Lemma
Donkeyboy
Eddie Cotton
Elin Ruth Sigvardsson
Europe
Fibes! Oh Fibes!
Fontän
Gallows
Glesbygd'n
Harald Björk
Hardcore Superstar
Helt Off
Housemeister
Hästpojken
Imperial State Electric
John Fogerty
Kent
Khoma
Kim Wilde
Kings Of Convenience
Kultiration
Loke
Magnus Carlsson & The Moon Ray Quintet
Mando Diao
Markus Krunegård
Mastodon
Melissa Horn
Mew
Moto Boy
Name The Pet
Nationalteaterns Rockorkester
Nick Lowe
Nisse Hellberg
NOFX
Robert Belfour
Roffe Wikström
Rootvälta
Serengeti
Shout Out Louds
Skumdum
Sick Of It All
Taylor Mali
Tech N9ne
The Accidents
The Animal Five
The Ark
The Bones
The Hives
The Mary Onettes
Thee Suspenders
Them Crooked Vultures
Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
Tribulation
Troublemakers
Tutankamon
Venerea
Vitalic
Wolfmother
[ingenting]

Det är visserligen ungefär hälften kvar att släppas, men det ser inte så väldigt bra ut det här. Inte värt att campa för i alla fall.

Alltså. Ni vet hur det känns när något fantastiskt händer? Något som gör en riktigt, riktigt superglad?
Precis så känner jag mig nu. Varför det? Jo, det ser ni på bilden.



Det är inte datorn och inte min kära stereo. Det är inte ens den mysiga saccosäcken. Men ni ser inte?



Men nu ser ni! Jag har alltså fått världens snyggaste lampa idag, av mamma. Eller, inte världens snyggaste kanske, för den ligger förmodligen i vår garderob (en likadan som på bilden fast orange), men världens näst snyggaste i alla fall. Den gör mig ofantligt lycklig.
Jag använder oftast inte min saccosäck. Jag vet inte varför egentligen, men jag tror det har att göra med att det är fruktansvärt dåligt ljus här. Men inte längre! Jag kommer förmodligen bo här i saccosäcken hädanefter.
Världens bästa jävla place är det nu.

Resten av kvällen och natten tänker jag sitta här och kolla på One Tree Hill, lyssna på musik och äta Viol och Tutti Frutti.
Kan livet bli bättre?

But it's gonna be my year.

Gårdagen sög. Väldigt, väldigt mycket. Så mycket faktiskt så att jag inte ville gå och lägga mig i torsdags, eftersom jag ville undvika fredagen så mycket som möjligt.
Men fredagen kom självfallet ändå.
Dagen började med uppsatsskrivning om Shakespeare på engelska. De andra började förra fredagen men då var jag sjuk, så jag hade bara halva tiden på mig. Hade jag någon outline? Nej. Varför inte? För att jag inte hunnit ta reda på all skit om Shakespeare och England på 1500-1600-talet som de andra fått av Marit när jag var sjuk en vecka.
Inget bra utgångsläge alltså.
Två lektioner efter engelskan hade jag svenskaprov i språkhistoria. Jag hade inte pluggat särskilt mycket eftersom jag glömt hälften av mina anteckningar i skolan, men om jag har väldig tur så räcker mina gissningar till ett G.
Efter lunch hade vi matteprov. På ett kapitel om andragradsfunktioner där jag hade gjort åtta tal. IG? Ja. Jag har helt ärligt max ett rätt på det provet. Det var fyra G-frågor, och jag kunde bara en. Jag tror åtminstone att jag kunde den. Oavsett så är det ju klart IG. Jag har aldrig haft IG på ett matteprov förut. Det känns ju.. Fint.
I matten var det dock inte lika mycket mitt fel som i alla andra ämnen. Matten går nämligen rätt snabbt, och läraren använder hälften av lektionerna till genomgångar som många inte vill vara med på, eftersom exakt samma saker står i boken. Så det var många som inte kommit så långt på kapitlet.
Efter matten var det idrott, wihoo, och sedan uppsatsskrivning igen. Jag skrev lite till, men jag kunde inte så mycket. Det slutade med att jag lämnade in en halv uppsats, alltså två IG:n på samma dag! YAY!

Men.
Tanken med det här inlägget var faktiskt inte att gnälla, det var faktiskt att tala om det som faktiskt står överst. För även om det här inte riktigt är min helg så ska det här fan bli mitt år.
Nästa vecka får jag förhoppningsvis min dator, och det är en bra början. Och förhoppningsvis lyckas jag snart köpa min efterlängtade iPod. Om två och en halv månad blir jag arton. I år tar jag körkort. I år ska jag gå ner i vikt. Inom den närmsta tiden ska jag fixa det här med skolan. I sommar ska jag åka någonstans. I sommar ska jag jobba. I år ska jag köpa massor av skivor. I år ska jag sluta hänga med folk som irriterar mig. I år ska jag ägna massor av tid till de jag faktiskt tycker om. I år ska jag släppa X. I år ska jag bli glad. Idag ska jag köpa nya byxor. I vår ska jag börja göra det jag älskar. I år ska jag bli optimist.

Ja, ni hör ju själva hur bra det här kommer bli!

I sommar åker jag härifrån några dagar. All by myself.