Det är inte farligt att inte kunna allt
Har du någon gång blivit sådär lycklig över att kunna någonting som någon annan inte kunde? Någonting som den andra egentligen förväntas kunna, men som inte fixade det? Det har du antagligen.
Du har säkert också varit den som står och tänker eller viskar att "Fan vad mallig hon blev bara för att hon kunde det där!" Det kallas avundsjuka. Eller kanske ilska över att du inte kunde det som han/hon kunde, men det är i princip samma sak.
Är inte det egentligen ganska löjligt? Jag menar, du fick troligen hjälp med det du inte kunde, du lärde dig kanske någonting av det och du kan troligen någonting annat som den andra personen förväntas kunna men inte kan. Jag ser inte det skrämmande i att inte vara bäst på allt, oavsett om du förväntas var det!
Även om du inte gillar den andra personen så är han/hon faktiskt bättre än dig på någonting, men du är med hundra procents säkerthet bättre än den adnra personen på någonting annat.
Det jag nyss skrev blev säkert väldigt upprepande och osammanhängande, men det var lite tankar jag fick då jag stod och diskade nyss och tänkte på slöjden.
Du har säkert också varit den som står och tänker eller viskar att "Fan vad mallig hon blev bara för att hon kunde det där!" Det kallas avundsjuka. Eller kanske ilska över att du inte kunde det som han/hon kunde, men det är i princip samma sak.
Är inte det egentligen ganska löjligt? Jag menar, du fick troligen hjälp med det du inte kunde, du lärde dig kanske någonting av det och du kan troligen någonting annat som den andra personen förväntas kunna men inte kan. Jag ser inte det skrämmande i att inte vara bäst på allt, oavsett om du förväntas var det!
Även om du inte gillar den andra personen så är han/hon faktiskt bättre än dig på någonting, men du är med hundra procents säkerthet bättre än den adnra personen på någonting annat.
Det jag nyss skrev blev säkert väldigt upprepande och osammanhängande, men det var lite tankar jag fick då jag stod och diskade nyss och tänkte på slöjden.
Kommentarer
Trackback