Idag fick jag sovmorgon tack vare/på grund av att min väckarklocka inte ringde klockan sex som den skulle. Det var nog tack vare faktiskt, för jag hann ju til nio ändå, även om jag gick upp halv åtta.
I skolan var det information från skolhälsan i tio minuter ungefär, sedan var det diagnoser. Jag gillade inte diagnoserna speciellt mycket.
Jag hatar läsförståelse, och speciellt den som var på svenska. Det enda som kändes riktigt bra var rättstavningen i svenskan och grammatiken i engelskan.
Mattediagnosen imorgon kommer nog inte gå sådär superbra den heller.

Eftermiddagen tillbringade jag nere på byn med mamma.
Jag hann med ite stalking också (riktig förföljelse alltså, till fots), mina vader gjorde ganska ont efteråt.
Att ha korta ben och förfölja någon som går snabbt är inte en så väldigt bra kombination faktiskt.