Tänk dig att du vaknar 06.00 och det är lika grått utanför fönstret som de senaste dagarna. Du ligger en stund och tänker och gråter lite innan du tar upp den bok du börjat på dagen innan.
Du läser länge och lever dig in i boken, ibland kanske du till och med byter ut karaktärerna. Plötsligt lyser någonting upp rummet och du sneglar mot fönstret som plötsligt blivit ljusare. Du ler för dig själv och läser vidare.
Ungefär 90 minuter senare tittar du mot fönstret igen, och ljuset är fortfarande kvar. Du lägger ifrån dig boken och ligger och tänker en stund innan du upptäcker att du är fruktansvärt hungrig, så du går ned för trapporna, genom hallen och in i köket.
I köket bländas du av ett solsken som inte funnits överhuvudtaget sedan du var ritkigt liten. Du känner dig oerhört lycklig, dock fortfarande hungrig så du tar ett äpple och springer upp på rummet med ett stort leende på läpparna.

Hur underbart låter inte det?
Väldigt underbart.

Jag borde faktiskt gå upp tidigare på morgnarna även när jag är ledig. Man får ju hur många extratimmar som helst att göra såndant som kanske inte är så viktigt, men som du ändå vill göra liksom. Som att läsa till exempel. Det är visserligen ganska viktigt för mig, men det är ingenting jag brukar prioritera.

Riktigt härlig morgon alltså med underbart väder.