Nu har jag precis kommit hem från Hemköp. Ja, det var en upplevelse.
När vi kom dit var vi tvungna att stå och vänta påa att pantgrejen skulle funka igen. Han som försökte fixa det där tappade självfallet någonting på golvet så det small hur högt som helst och jag fick en hjärtattack typ. Någon minut senare sprang en gubbe in genom entrén med en vagn och höll på att köra omkull mig. Hjärtattack igen.
När pantautomaten funkade igen och vi hade pantat och handlat klart och allt det där stod vi alltså vid kassan. Jag tänkte att jag skulle fråga mamma lite diskret ifall hon eller jag skulle betala citronen, men tror ni jag var diskret eller? Nej, min röst höjde sig lite mer än förväntat så där stod jag och skrek "Men hallå!!!" typ. Jättevackert. Jag fick en skrattattack eftersom det lät så otroligt dumt och jag såg hur den sommaranställde (?) Christoffer Hiding-lookaliken höll sig för skratt. Snäll som han var log han bara lite smått men tänkte antagligen att jag var aningen mer korkad än de flesta, jag menar, jag är inte helt säker på att han hörde att jag skrek (men å andra sidan, vem kunde undgå det?) och i så fall fattade han med all sannolikhet inte alls varför jag dog av skratt.
Jag gör alltid någonting sådant när det är någon ny i kassan. Typiskt mig.

Nu hade jag tänkt springa ner och typ.. Göra någonting. Eller så väntar jag med det till någon trevlig film börjar.
På återseende.