Dagen har varit exakt så meningslös och tråkig som jag trodde att den skulle bli.
Vilken tur att Ida räddar min kväll!
Jag menar, sjätte september tjugohundraåtta kommer ju aldrig tillbaka.

Ja, jag drar alltså till Ida om typ en timme eller så, och innan dess har jag tänkt sova en stund.
Man blir utmattad av att ha oerhört tråkigt.