The only thing we share is the same sky

Jag kom att tänka på en låt idag som jag inte har hört på jättelänge. Låten är superb, jag älskar den.
Den var med i The O.C för typ, längesen. Om någon nu skulle bry sig om att veta det.

Bull X1 - Eve, the apple of my eye


Oscarsgalan dödar mig

Jag börjar bli riktigt riktigt trött nu. Och det är minst två timmar kvar!
Förhoppningsvis orkar jag.

Vad har jag gjort idag? Jag har läst klart Twilight på engelska,  så imorgon börjar jag på När jag hör din röst igen.
Nice!

För övrigt anser jag att Anton ska ha tid med en filmnatt med mig i veckan.

Jävla äckel

Ibland vill man döda någon, och ibland borde man få det också.
Jag hade tänkt att jag inte skulle bry mig ett skit idag, men allt går emot mig.
Fy fan för allt.

The fear

Ibland vet man att man borde göra någonting, men man gör det inte ändå.
Och ibland är det tvärtom. Man vet att man verkligen inte borde göra någonting, men man gör det ändå.
Jag gör det jag inte borde, och jag låter bli att göra det jag borde.


Oh

Anton kände sig bortglömd, vilket självfallet är väldigt fel.

I lördags var jag då hemma hos Anton och tittade på Nightmare Before Christmas. Jag tyckte inte alls om filmen, men jag tycker om Anton, så det var rätt super ändå. Även om jag inte var så pepp då heller.

Och idag fyller Petter 17 år! Grattis till honom!

And truth be told I miss you

Det har hänt en hel del de senaste dagarna.
I tisdags till exempel, då pratade jag med Sandra. Jag hade inte pratat med henne riktigt sedan i somras. Vi behövde nog prata. Jag har hunnit bli lite "osams" med henne också, men det är tack och lov löst. Förlåt igen.
Bio har jag varit på också, med massor av folk. Det var första gången jag var på bio sedan i somras. Lite av en nostalgivecka alltså. Vi tittade på I taket lyser stjärnorna. Den var inte så himla bra faktiskt. Boken var mycket bättre.
I torsdags var Hector i skolan, så vi lyssnade på honom. Jag gillar honom apmycket. Han är så sjukt trevlig och omtänksam och allt annat bra du kan komma på.
Och nu i helgen har det varit Fighting the darkness. Jag måste nog säga att det sög, även om basisten i Billion Dollar Babies var ganska så väldigt snygg.

Och idag. Ja, idag har jag tittat på Twilight med Sandra. Hon verkade inte gilla filmen sådär jättemycket, men vi har väl aldrig haft samma smak då det gäller någonting i princip, haha. Men det var mycket trevligt ändå! Det måste göras om.
Vid typ 18 drog jag till kyrkan med pappa och lyssnade på Hector igen, som för övrigt fyller 26 idag.
Ja, annars har det inte hänt så mycket mer idag, jag har spelat lite gitarr. YouTube är alltid grejen om man vill lära sig någonting.

En himmelsk drog

Det blev en bra tisdag. En viktig tisdag till och med.
Och det är verkligen inte illa.

Nu har jag förresten fått Twilight på engelska. Dock borde jag nog inte börja läsa förrän jag är klar med bokrecensionen i svenska. Det kan nämligen ställa till en hel del att läsa två böcker samtidigt har jag märkt. P.S. Jag älskar dig! fick hänga med också när jag beställde förra veckan. Jag hoppas att boken är bättre än filmen, även om filmen är bra.
Bra böcker är nog lite som en drog för mig.

Dagen innan tisdag

Vintern är jäkligt seg alltså. Det är kallt, snöigt, vitt och det tar aldrig slut.
Jag längtar till sommaren! I år kan den bli bra.
För övrigt körde jag rejält på ett naturprov idag. Men det hade jag räknat med. Jag hade inte brytt mig ett dugg om att plugga, och som man sår får man skörda.
Och imorgon är det tisdag. Man kan skylla allt dåligt på tisdagar har jag lärt mig.

Twilight, igen

Jag har ägnat dagen åt att läsa När jag hör din röst som jag lånade av Emelie igår.
Det var nog aningen dumt, på flera olika sätt.

Jag förstår inte vad som är grejen med Twilight. Så fort jag läser en bok i serien blir allt annat så fruktansvärt meningslöst och oviktigt. Karaktärerna och livet i Forks blir allt för några dygn. Det är helt sjukt.
Allt annat blir så meningslöst att jag faktiskt börjar fundera vad sjutton meningen med livet är. Inte sådär deprimerande direkt kanske, mer spontant. Okej, lite deprimerande.
Hela Twilight-grejen blir så äckligt verklig för mig att allt annat till och med blir avskyvärt. Inte ens tankarna på honom känns verkliga. Särskilt inte de. Det blir bara så sjukt konstigt.

Dessutom fick jag huvudvärk på grund av allt läsande.

Jag tittade förresten på filmen idag också. Det var lite av en besvikelse. Allt gick så snabbt i jämförelse med boken, så det kändes mer som en trailer. Väldigt synd.
Men jag tyckte om filmen ändå. Och jag gillar skådespelarna, förutom att de är oerhört dåliga på att visa att Edward och Bella är kära i varandra.

RSS 2.0