Jag har ägnat dagen åt att läsa När jag hör din röst som jag lånade av Emelie igår.
Det var nog aningen dumt, på flera olika sätt.

Jag förstår inte vad som är grejen med Twilight. Så fort jag läser en bok i serien blir allt annat så fruktansvärt meningslöst och oviktigt. Karaktärerna och livet i Forks blir allt för några dygn. Det är helt sjukt.
Allt annat blir så meningslöst att jag faktiskt börjar fundera vad sjutton meningen med livet är. Inte sådär deprimerande direkt kanske, mer spontant. Okej, lite deprimerande.
Hela Twilight-grejen blir så äckligt verklig för mig att allt annat till och med blir avskyvärt. Inte ens tankarna på honom känns verkliga. Särskilt inte de. Det blir bara så sjukt konstigt.

Dessutom fick jag huvudvärk på grund av allt läsande.

Jag tittade förresten på filmen idag också. Det var lite av en besvikelse. Allt gick så snabbt i jämförelse med boken, så det kändes mer som en trailer. Väldigt synd.
Men jag tyckte om filmen ändå. Och jag gillar skådespelarna, förutom att de är oerhört dåliga på att visa att Edward och Bella är kära i varandra.