Om jag kunde drömma,
De flesta som läser min blogg vet att jag läst en hel del böcker i mitt liv, och det är väldigt sällan jag har läst någon dålig bok. I princip alla böcker jag läser anser jag alltså vara bra, vilket förmodligen kommer göra att det jag snart kommer skriva inte betyder särskilt mycket.
Grejen är den att jag helt ärligt aldrig någonsin läst en bättre bok. Den är så passionerad, skrämmande, dock inte på ett läskigt sätt, och fylld av kärlek att jag inte riktigt vet vad jag ska göra när boken är slut.
Det är så patetiskt, men skoldagens lektioner ägnades åt att tänka på boken. Jag åkte till skolan en timme tidigare för att kunna sitta där och läsa, och boken var framme varenda rast.
Jag som hade så mycket läxor att göra.
Boken är så verklig och så overklig på samma gång, att man inte riktigt vet vad som är verkligt på riktigt.
Kanske hoppas jag på att bokens verklighet skulle vara mer lik den verklighet jag lever i.
Kort sagt, det är en helt fantastisk bok.
Det är så härligt när man läser en riktigt bra bok och bara inte kan få nog av den. Sist jag läste en dock blev jag så besviken att jag inte fick vara en del av boken.
PetterH: Eller hur! Man blir så ledsen över att det bara är en berättelse, att man inte får vara en del av det och att karaktärerna är just karaktärer. Jag förstår inte hur man lyckas skriva en sån här bok. Den är fenomenal.
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
BILDEN <3
Haha, ni har alltså aldrig hört om min osunda relation till J.K.Rowlings böcker? xD
milio: Äh, bilden är psyk. Jag ska ta en ny, någon gång.
Anonym: Nej, faktiskt inte. Men det kan bero på att jag inte har en aning om vem du är :)