Vet ni vad?
Varje dag är den andre lik. På pricken! Det suger som fan.
Så här går varje vardag till:
Jag går upp, duschar, äter frukost, stressar, åker till skolan, hänger i skolan, sitter kvar i skolan efter att jag slutat, kommer hem, är rätt trött, lagar mat, inser att jag borde plugga eftersom det är så jäkla mycket som ska göras, sätter mig vid datorn istället, får den där ångesten igen och inser att jag verkligen borde plugga, sitter kvar vid datorn, döar verkligen vid datorn eftersom jag egentligen inte har någonting här att göra, får panik ännu en gång och till slut går jag och lägger mig och tänker på den omöjlige Mr X som jag tänkt på hela dagen.

Jävligt roligt, eller hur?

Så här ser varje helg ut:
Sover till tio ungefär, ligger kvar i sängen och tänker att jag ska dra mig ett bra tag, behöver gå på toa, så jag bestämmer mig för att göra det och sedan gå upp igen, blir kvar nere istället och äter frukost, sitter och gör ingenting, alternativt går upp på rummet och slår på Kent, sedan döar jag ett tag, får panik över att jag borde plugga men tänker som vanligt "jag gör det sen", döar, får panik, döar, får panik, tittar på något uselt tv-program, alternativt hänger med Ida.
Självfallet har jag tänkt på Mr X hela dagen.

Så jäkla värdelös helg! Förutom att hänga med Ida då.

Jag hatarhatarhatar mina dagar. Jag har inget jävla intresse och jag har ingen jäkla motivation till att plugga.
Jag kan lika gärna gå i ide.

Vart optimistiska Evelina tog vägen? Ja, jag vet inte riktigt.