Snart tillbaka
Det är sorgligt att lovet snart är över. Rätt skönt visserligen, men sorgligt.
Skönt eftersom jag äntligen får någonting att göra om dagarna igen. Varenda lov går jag upp tolv-ett och sedan sitter jag i pyjamasen framför datorn hela dagen. Och äter massor av onyttiga saker. Okej, sommarlovet är lite annorlunda eftersom det är typ två månader långt, men alla korta lov. Samma visa varenda gång.
Det är dock sorgligt att lovet är över eftersom jag måste börja stressa med allt skolarbete igen. Jag kan verkligen inte göra saker när jag borde, därför blir det stress och oro. Shame on me.
Det borde nog också bli en av de saker jag ska ta itu med i år. Att göra grejer i tid.
Jag är fortfarande sjukt pepp på 2009 faktiskt. Jag är fortfarande fast besluten om att jag ska vara glad i år, och jag ska vara nöjd. Jag brukar alltid klaga så jävla mycket, på absolut ingenting alls. Jag har oftast ingen anledning alls att klaga, ändå gör jag det.
Varför? För att det är bekvämt kanske. Eller för att jag inte orkar anstränga mig. Kanske är det båda grejerna. Eller så kan det vara av någon annan korkad anledning. Oavsett vilken av dem det är, så måste jag lägga av med det. På momangen.
Livet är alldeles för kort, ni vet.
Skönt eftersom jag äntligen får någonting att göra om dagarna igen. Varenda lov går jag upp tolv-ett och sedan sitter jag i pyjamasen framför datorn hela dagen. Och äter massor av onyttiga saker. Okej, sommarlovet är lite annorlunda eftersom det är typ två månader långt, men alla korta lov. Samma visa varenda gång.
Det är dock sorgligt att lovet är över eftersom jag måste börja stressa med allt skolarbete igen. Jag kan verkligen inte göra saker när jag borde, därför blir det stress och oro. Shame on me.
Det borde nog också bli en av de saker jag ska ta itu med i år. Att göra grejer i tid.
Jag är fortfarande sjukt pepp på 2009 faktiskt. Jag är fortfarande fast besluten om att jag ska vara glad i år, och jag ska vara nöjd. Jag brukar alltid klaga så jävla mycket, på absolut ingenting alls. Jag har oftast ingen anledning alls att klaga, ändå gör jag det.
Varför? För att det är bekvämt kanske. Eller för att jag inte orkar anstränga mig. Kanske är det båda grejerna. Eller så kan det vara av någon annan korkad anledning. Oavsett vilken av dem det är, så måste jag lägga av med det. På momangen.
Livet är alldeles för kort, ni vet.
Kommentarer
Postat av: Anton
Pevvs! Yey! :D Jag har tråkigt, massa läxor. Du har tur du som inte har några bekymmer :)
Postat av: Evelina
Nog har jag bekymmer så det räcker och blir över :) Dock spyr jag inte ut riktigt alla i bloggen längre :)
Trackback