Jisses, vilken stökig helg det har varit! Det har varit världens kaos här hemma, så jag har suttit på mitt rum för det mesta. Det resulterade i att Ljudet av ditt hjärta är utläst igen, och snart även Så länge vi båda andas. Jag har alltså ägnat väldigt mycket tid till att läsa.
Men, det är inte det enda jag har hunnit med. Igår till exempel, då tittade jag och Ida på Wallander - Mördare utan ansikte. Den var rätt bra, men så jäkla lång! Tre timmar och nitton minuter. Jag trodde verkligen att jag skulle stupa på slutet, haha. Gillar dock inte Rolf Lassgård som Wallander. Sanningen är nog den att jag inte riktigt vet om jag gillar Rolf Lassgård alls. Jag trodde att jag gjorde det, men på senare tid har jag börjat störa mig på alla hans roller.
Och den underfundiga klichétanten ska vi inte ens tala om.

Förutom att helgen varit så kaosartad så är jag väldigt lycklig faktiskt. Jag brukar bli så på sommaren, men det är verkligen extremt i år. Och det känns verkligen att det är sommar nu. Det känns i luften och det känns på solen. Solen värmer på ett helt annat sätt. Det är helt underbart!
Och just därför har jag suttit ute i solen massor denna helg. Och jag har varit på gott humör hela tiden! Helt suveränt bra humör. Till och med så bra att jag gått runt och lett för mig själv. Och det är en ful böjning på ett fult verb.
Dessutom, så hittade jag en skiva jag brände i augusti. Det innebär såklart att den innehöll musik som jag lyssnade på förra sommaren, och jag blev överlycklig. Flyleaf, Band of Horses och Metro Station. Jag blev till och med glad över att höra att Taylor Swift var med på den skivan, hur otroligt det nu kan låta.

Nu ska jag sluta lyckosvamla och istället lyssna på The All-American Rejects självbetitlade album som jag inte lyssnat på mer än en gång sedan jag köpte den. Inte så konstigt i och för sig, eftersom jag redan lyssnat sönder låtarna innan.
Tyst med svamlandet var det ja.