Nu har det gått massor av dagar sedan jag skrev sist, och det beror faktiskt på att jag inte har suttit vid datorn.
Antingen har jag haft annat att göra, eller så har jag bara inte orkat sitta vid datorn alls. Det har resulterat i att jag heller inte läst några bloggar, därför har jag precis suttit och läst 125 olästa inlägg genom bloglovin. Bloglovin är bra, jag hade aldrig orkat annars.

Men i alla fall, min helg har varit väldigt bra. Som sagt, kubb och Twilight i fredags och sedan Borlänge med Ida på lördagen. Det var suveränt faktiskt, men det blev varken jeans eller klänning. Istället blev det tre linnen, en t-shirt, en mascara och ett läppglans, så jag är rätt nöjd ändå. Sammanlagt brände jag 599 kronor. Jag får alltid så dåligt samvete när jag gjort slut på massor av pengar. Usch.
När jag kom hem från Borlänge åt jag snabbt, sedan drog jag till Cathrin för att titta på Eurovision med henne och Sebastian. Vi åt frukt och smält choklad och hade det supermysigt! Dessutom var det en bra låt som vann, och det är inte ofta det händer!
På söndagen slöade jag hela dagen och sedan på kvällen drog jag till Anette och Sandra på fika där en hel del folk reda hängde.  Vi firade Norges nationaldag och ESC-vinsten! Efter det tog jag en promenad, det var gött!

Idag har jag gjort det sista nationella provet, i matte. Jag vet inte riktigt hur det gick, men jag hoppas att det gick bra. Jag får veta imorgon.

Och eftersom jag inte hittade någon klänning i Borlänge ska nog jag, mamma och David kanske åka till Mora imorgon. Mamma var där idag och hittade någon klänning hon tyckte var fin. 399 kronor kostade den, så om jag köper den är jag verkligen pank sen. Åtminstone tills jag får tillbaka pengarna från DinSko, men det pengarna ska jag använda till marknaden. Usch ja, dessa pengar.

Det är ungefär 24 skoldagar kvar innan jag får sommarlov, and I can't wait! Helt seriöst, jag avlider om jag inte får sommarlov snart. Mest för att jag inte orkar med naturkunskapen, som jag har kämpat med hela dagen idag också.
Jag hade nämligen ont i halsen, så jag stannade hemma.
Dock hann jag göra klart engelskan i förmiddags när pappa hade datorn, inte illa.
Men som sagt, naturkunskapen kommer det att gå åt helvete med, med tanke på att jag fortfarande inte är klar. Jag tänker nog skita i den tills på torsdag, och läsa New Moon istället. Jag vill hellre göra ett bra nationellt än att få ett G i natur.

Vet ni vad jag mer har gjort idag? Jag har grillat! Helt själv. Lite stolt är jag allt, även om grillning inte är särskilt avancerat.
Nu ska jag hålla käften och läsa New Moon, godnatt!

Nu har jag massor av tankar jag ska försöka få ner!

För det första, vad i helvete har de gjort med Ahlgrens bilar? De rosa bilarna har i princip blivit röda! Jag blev äcklad bara av att titta på dem. Uäh! Påsen jag öppnade för flera timmar sedan har jag knappt rört, och jag gissar på att jag kommer ge bort den. Så fruktansvärt vidrigt.

För det andra, jag insåg i torsdags att jag måste lära mig njuta av livet. Jag är sjutton år. Det innebär att livet snart är slut. Nej okej, kanske inte. Jag tror att livet håller på hela livet faktiskt, men man måste ju sätta igång det först! Och det har inte jag gjort ännu. Har man ett härligt liv om man gnäller hela tiden för allting? Nej, det har man inte. Har man ett liv om man inte lever härligt? Nej, egentligen inte. Då finns man bara i princip. Som vakuum ungefär.

Jag satt ute i solen igår och tänkte på detta. Skola, jobb, vänner, allt ångestframkallande. Varför bryr man sig så mycket om att allt ska vara så perfekt? Det är klart att man vill att allt ska vara så perfekt det kan bli, men varför bryr man sig så mycket, och varför tänker man på att försöka få det perfekt? Då är ju allt redan förstört. Man kan inte planera perfektion. För det första så finns det inte, men om vi bortser från det, så funkar det ändå inte. "Perfektion" uppstår ju när alla pusselbitar får hitta sin egen plats, och det funkar ju inte om man försöker bestämma vart allt ska ligga, oavsett om det passar eller inte.

Jag får panik om jag inte gjort en skoluppgift. Varför det? Jo, för att jag är rädd för att något ska bli fel. Det är klart att man ska sköta skolan och lämna in allt, det är inte det jag menar. Jag menar bara, vad i helvete gör det om uppgiften lämnas in lite sent, eller om den inte är så superbra? Även om man egentligen kan bättre, så kan man förmodligen inte bättre just då, för då hade man presterat bättre. Om man kunde och orkade. Just då.
Huvudsaken är ju att du själv vet att du kan, egentligen. Och om du nu inte kan, ja då är det så. Det var inte så jäkla noga.
Livet faller inte samman. Jag måste bara försöka fatta det.

Björn sa en smart grej idag. En helt sjävklar grej, och det var nog ungefär det jag tänkte på igår, men aldrig riktig kom fram till.
Man måste uppskatta och se det som finns nu, annars kommer man aldrig uppskatta någonting mer än det som varit. Det som man hade kunnat uppskatta för längesedan, när man fortfarande kunde få det att vara längre.
Jag tror att väldigt mycket förstörs på grund av dålig uppskattning. Det är väldigt synd, för det finns så mycket fint.

Jag har varit med om massor. Faktiskt. Saker som varit helt fantastiska, men som jag inte uppskattat till hundra procent förrän nu. Det är synd.
Jag hoppas att jag lär mig någonting, och inte bara snackar.