Jäklar vilka snygga skor. Jag skulle dessutom bli hela 162 cm i dem! Och det låter ju inte så tokigt.
Tyvärr verkar de vara stora i storlekarna, och minsta storleken är 36. 36 är det jag vanligtvis har, alltså skulle de vara för stora. Mycket synd.
Billiga är de dock, 199 kronor och man kan klicka hem dem från Halens.

Om det funnits en lista över mest spelade låtar på Spotify så hade denna varit mycket högt upp.


Glycerine - Bush

Jag behöver nog inte ens säga någonting.

Vad gör man om man måste läsa en bok på engelska till v.8 samtidigt som man vill läsa Om jag kunde drömma en gång till?
Man beställer Twilight, förstås.

Jag är medveten om att mina senaste inlägg har handlat om samma sak, men ni sa ju faktiskt att ni ville läsa om mitt liv.

Som ni gissningsvis har förstått redan så har jag läst ut Om jag kunde drömma. Det är helt sjukt hur karaktärer lyckas bli så verkliga. Om jag inte hade vetat om att det finns tre böcker till hade nog jag varit död nu.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när sista boken är slut.
Och filmen. Ja, den hade premiär i Sälen igår. Tror ni att jag ville dit? Ja, det ville jag.
Fast ändå inte. Jag är nämligen lite rädd att den förstör allt det fina med boken, samtidigt som jag tror att det är omöjligt. Filmen kan inte vara dålig.

Jag vaknade halv tolv imorse. Klockan tolv klickade jag på radion och lyssnade på Tracks (där Metro Station för övrigt utmanar). Jag lyssnade i en halvtimme innan jag var tvungen att ta upp boken och läsa den bästa delen.
Det var nog första gången jag lyckats läsa någonting när jag har haft musik i bakgrunden.
Nu vill jag att alla böckerna ska finnas som pocket.

skulle jag drömma om dig. Och det skäms jag inte för.

De flesta som läser min blogg vet att jag läst en hel del böcker i mitt liv, och det är väldigt sällan jag har läst någon dålig bok. I princip alla böcker jag läser anser jag alltså vara bra, vilket förmodligen kommer göra att det jag snart kommer skriva inte betyder särskilt mycket.

Grejen är den att jag helt ärligt aldrig någonsin läst en bättre bok. Den är så passionerad, skrämmande, dock inte på ett läskigt sätt, och fylld av kärlek att jag inte riktigt vet vad jag ska göra när boken är slut.
Det är så patetiskt, men skoldagens lektioner ägnades åt att tänka på boken. Jag åkte till skolan en timme tidigare för att kunna sitta där och läsa, och boken var framme varenda rast.
Jag som hade så mycket läxor att göra.
Boken är så verklig och så overklig på samma gång, att man inte riktigt vet vad som är verkligt på riktigt.
Kanske hoppas jag på att bokens verklighet skulle vara mer lik den verklighet jag lever i.

Kort sagt, det är en helt fantastisk bok.

Städning, plugg och allmän ångest vs. massor av filmtittande, godisätande och drömmar?
Eh. Svårt val.

Vet ni vad?
Varje dag är den andre lik. På pricken! Det suger som fan.
Så här går varje vardag till:
Jag går upp, duschar, äter frukost, stressar, åker till skolan, hänger i skolan, sitter kvar i skolan efter att jag slutat, kommer hem, är rätt trött, lagar mat, inser att jag borde plugga eftersom det är så jäkla mycket som ska göras, sätter mig vid datorn istället, får den där ångesten igen och inser att jag verkligen borde plugga, sitter kvar vid datorn, döar verkligen vid datorn eftersom jag egentligen inte har någonting här att göra, får panik ännu en gång och till slut går jag och lägger mig och tänker på den omöjlige Mr X som jag tänkt på hela dagen.

Jävligt roligt, eller hur?

Så här ser varje helg ut:
Sover till tio ungefär, ligger kvar i sängen och tänker att jag ska dra mig ett bra tag, behöver gå på toa, så jag bestämmer mig för att göra det och sedan gå upp igen, blir kvar nere istället och äter frukost, sitter och gör ingenting, alternativt går upp på rummet och slår på Kent, sedan döar jag ett tag, får panik över att jag borde plugga men tänker som vanligt "jag gör det sen", döar, får panik, döar, får panik, tittar på något uselt tv-program, alternativt hänger med Ida.
Självfallet har jag tänkt på Mr X hela dagen.

Så jäkla värdelös helg! Förutom att hänga med Ida då.

Jag hatarhatarhatar mina dagar. Jag har inget jävla intresse och jag har ingen jäkla motivation till att plugga.
Jag kan lika gärna gå i ide.

Vart optimistiska Evelina tog vägen? Ja, jag vet inte riktigt.

Skolan är igång igen och jag har redan ångest.
Skit också.

Kleerup är sjukt överskattad och jag fattar verkligen inte grejen med att servera alkohol.

Well, that's all I had to say.

Det är sorgligt att lovet snart är över. Rätt skönt visserligen, men sorgligt.
Skönt eftersom jag äntligen får någonting att göra om dagarna igen. Varenda lov går jag upp tolv-ett och sedan sitter jag i pyjamasen framför datorn hela dagen. Och äter massor av onyttiga saker. Okej, sommarlovet är lite annorlunda eftersom det är typ två månader långt, men alla korta lov. Samma visa varenda gång.
Det är dock sorgligt att lovet är över eftersom jag måste börja stressa med allt skolarbete igen. Jag kan verkligen inte göra saker när jag borde, därför blir det stress och oro. Shame on me.
Det borde nog också bli en av de saker jag ska ta itu med i år. Att göra grejer i tid.

Jag är fortfarande sjukt pepp på 2009 faktiskt. Jag är fortfarande fast besluten om att jag ska vara glad i år, och jag ska vara nöjd. Jag brukar alltid klaga så jävla mycket, på absolut ingenting alls. Jag har oftast ingen anledning alls att klaga, ändå gör jag det.
Varför? För att det är bekvämt kanske. Eller för att jag inte orkar anstränga mig. Kanske är det båda grejerna. Eller så kan det vara av någon annan korkad anledning. Oavsett vilken av dem det är, så måste jag lägga av med det. På momangen.

Livet är alldeles för kort, ni vet.

Jag behöver fortfarande hjälp med designen!
Snälla, snälla, snälla, hjälp mig!
Jag blir nedstämd av denna trista design, och jag vet verkligen inte hur man gör.
Så om ni vill ha en muntrare Evelina vore det toppen om jag fick hjälp.

Ni vet hur man kommenterar.

Jag älskar min blogg. Faktiskt.
Men jag skulle älska den ännu mer om jag någon gång lyckades ha någonting att skriva om.
På grund av brist på ämnen alltå, är uppdateringarna väldigt glesa.

Men jag tycker om att ha bloggen. Jag har liksom någonstans där jag kan skriva om vad jag vill, när jag vill.
Jävligt dumt av mig att inte utnyttja det. Så jag ska försöka. Jag lovar.

Ni behöver ju inte läsa om det bara blir trams.