Just nu är jag ganska förvirrad eftersom jag inte är säker på vilken skola jag kom in på och här hemma är allt prat om gymnasiet tabubelagt. Great.
Jag är oerhört rädd, nervös, uppspelt, överlycklig och förvirrad på samma gång, och det känns inte riktigt som någon superkombination.
Om ungefär en månad är jag förhoppningsvis mitt uppe i en flytt till storstaden och här sitter jag och vet ingenting. Den här gången kommer jag inte ifrån det, nu måste jag ta tag i det. Det finns ingenting annat jag kan göra.
Blir det inte Stockholm nu, då blir det ingenting förrän nästa år, för jag tror att chansen att råka få en reservplats i Leksand är ganska liten.