Åhå, nu är jag hemma.

Redan på fredagen kände jag obehaget komma krypande. Jag gillar inte Yttermalung, har aldrig gjort det heller. Det är faktiskt synd att mormor bor just där.
Men i alla fall, vi satte oss ner i soffan och tittade på Americas Sweethearts. Den var lika okej nu som sist.
Ja, det var väl  i stort sätt det som hände under fredagen.

09.00 på lördagen blev jag väckt av mormor. Hon tyckte att jag skulle gå upp och äta frukost så att jag kunde börja städa någon gång. Jag gjorde som hon sa, och vid 15-tiden eller någonting var jag klar med städningen. Härligt!
Jag fick dock oerhört jätteont i magen under tiden, jag trodde som vanligt att jag skulle dö. Men, jag har alltid ansett att den bästa medicinen mot i princip allt är att sova, då är det förhppningsvis borta när man vaknar, så jag gick och la mig. Precis som jag trodde var allt det onda borta när jag vaknade, synd bara att det kom tillbaka så fort jag satte mig ner, men jag orkade inte bry mig längre så jag slängde mig ner i soffan. Efter otaliga tvprogram blev det faktiskt bättre och jag blev glad.

Resten av kvällen satt jag själv i mormors vardagsrum eftersom hon gick och la sig. Tittade på Kate & Leopold, ganska bra film.
När jag till slut skulle sova kunde jag verkligen inte somna, jag är så jävla mörkrädd. Efter ett tag skickade jag iväg ett sms till Nina. Eller ja, jag trodde det i alla fall, men när jag fick svar från Anton som inte fattade någonting började jag misstänka att någonting hade gått snett. Lyckat.
Jag skickade ett nytt sms till Nina, och denna gång kom det fram till rätt person och hon ringde upp. Samtalet avslutades 02.15 typ, vi hade alltså pratat i 2,5 h. Haha, vi hade mycket roligt att säga varandra. Åtminstone Nina.
När vi slutat prata hade jag fortfarande svårt att sova, så till slut klickade jag på CD-spelaren som stod vid sängen och somnade snart till Christer Sjögrens skiva Älskade andliga sånger.

Idag var jag upp med tuppen, 08.30 alltså. Åt frukost och sprang ut för att börja måla på mormors altan. Det var inte speciellt kul. Det gick ganska snabbt, jag var klar vid ettiden och det var trevligt. Jag sprang in och hjälpte mormor med maten. Asgott blev det, örtfylld fläskfilé är inte helt fel, speciellt inte om mormor har lagat det.
När pappa hämtade mig vid tretiden var han skitsur och pratade knappt med mig. Han har inte sagt någonting sen vi kom hem heller mer än att jag får lista ut själv varför han är sur. Trevligt, trevligt.

En sak konstaterade jag i alla fall den här helgen; det är inte bra att vara hemma hos mormor om man vill gå ner i vikt.

Ikväll blir det nog film med Nina, astrevligt!