Blommorna under kudden var förgäves. Jag drömde om tio killar och jag nös hela natten.
Ingen bra grej alltså.
Råkade släppa mina tre väskor på botten av en bassäng också (i drömmen alltså) så jag och Mika ringde Ax. Vi hoppades nämligen att han skulle dyka ner och få upp min mobiltelefon. Till slut fick jag min telefon.

Idag blir det en promenad, men jag vet inte riktigt när. Ja, det är väl det som händer skulle jag tro.

När jag inte drömmer massa konstigt (som jag gör på nätterna), då har jag mardrömma om att inte komma till Stockholm (på dagarna). Jag får panik och ångest och allt annat. Jag vill verkligen! Jag vet att jag inte känner någon och jag vet att det är stort och jag vet att det bor folk där som jag inte vill träffa, men jag älskar Stockholm och som sagt, det är stort. Kanske för litet, men ändå stort.