Igår var det en månad kvar till julafton.
Jag har alltid gillat julen. Nu verkar det dock vara värre än vanligt.
Jag har redan nu, i slutet av november alltså, börjat planera hur mycket lussebullar och pepparkakor jag ska göra, om jag ska göra vanlig knäck eller spexa till det, om jag ska göra eget pepparkakshus eller om jag ska köpa ett att bygga ihop. Helt galet!
Och vet ni? Jag har till och med börjar längta efter glögg!
Jag har aldrig någonsin gillat glögg, och nu har jag gått och längtat efter det i flera dagar. Knepigt.

Men det är inte nog med det. Nej, jag har börjat längta rejält efter att få gå runt i en mysig stad (typ Falun alltså. Ni behöver inte oroa er, jag har inte börjat räkna Malung som en stad) på eftermiddagen när det blivit mörkt och springa mellan olika affärer och snubbla på alla människor som stressar och bli lycklig över hur vackert det är med alla kransar och lyktor och girlanger och grejer. Pulsa runt i snön. Ha snöbollskrig. Göra snölyktor.
De tre senaste grejerna har visserligen ingenting med julen att göra direkt, men det är ändå oerhört mysigt.

Jag vet att jag har sagt att jag inte gillar vintern, men som gubben i Felix-reklamen säger, man kan väl ändra sig. Ja, åtminstone tillfälligt. När vi närmar oss januari kommer jag nog inte vara lika entusiastisk.
Men nu tänker jag faktiskt bortse från att jag egentligen inte gillar vintern, och vara oerhört glad åt att det är vinter och snart jul.